Blogg

Blogg

Om Bloggen

Mina tankar och reflektioner kring socialt arbete, aktuella debatter och nyheter.

Barnets och ungdomens reform – Förslag för en hållbar framtid.... Kommer Cecilia Grefves rapport kunna nå ut till våra politiker?

SocialpolitikPosted by Rebecca Svensson Sun, February 04, 2018 21:56:25

Den 15 december 2017 lämnade regeringens samordnare Cecilia Grefve över sin slutrapport gällande den sociala barn och ungdomsvården. En av hennes slutsatser i rapporten är att det behövs ytterligare krafttag för att skapa en jämlikare och hållbar socialtjänst i Sverige. Detta är något vi som arbetar eller har arbetat inom socialtjänsten har varit medvetna om en längre tid. Visst är det fantastiskt att någon på regeringsnivå tagit sig tid att utreda och skriva en rapport och visst kan det kännas som en bekräftelse när det som vi alla känt under lång tid äntligen lyfts upp på en högre nivå. Nu kan vi bara hoppas att regeringen gör de krafttag som Cecilia Grefve föreslår. Förslaget i rapporten är en reformering av den sociala barn- och ungdomsvården, där en stor del är att identifiera de glapp som sker mellan lagstiftning och verksamhet. En tydligare samverkan för att inget barn ska fastna mellan stolarna.

Något jag upplevt som ett stort problem inom sociala barn och ungdomsvården är att ingen verkar vilja plocka upp den boll som socialtjänsten kastat. Allt för många aktörer dumpar över ärenden på socialtjänsten, oftast på grund av bristande resurser, tid, personal, ekonomi, men även bristande kunskap. Socialsekreterare behöver helt plödsligt vara experter på mer än bara sitt yrkesområde. Helt plödsligt är du inte bara en socialsekreterare utan du är BUP, LSS, kurator … you name it! Istället för att vi som socialsekreterare lägger tiden på det som verkligen behövs så som fler barnsamtal, bättre utredningar, tydligare dokumentation, får man istället argumentera och slåss för att få igenom det alla barn har rätt till. Du skickar en remiss till BUP endast för ett nej tillbaka och en hänvisning till skolan. Du hör av sig till skolan, som hänvisar till BUP eller hänvisar till tillbaka till dig genom att hänvisa till socialtjänslagen. Känner du igen dig? Frustrerande och tidsödande.

En vild tanke, tänk om det hade funnits en barnavårdslag? Där allt som omfattar barn kan täckas in. Där exempelvis ett barn som har psykosocial problematik, svårigheter i skolan och hemmet, inte behöver skeppas runt mellan skollagen, hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänslagen utan kan få stöd direkt. Jaja, jag vet. Jag ser själv att det finns många luckor i min tankelek. Hur ska det kunna genomföras, vem blir det som tar ansvaret för samverkan? Det är fortfarande budgeten som styr och vilket tjock och krånglig lagbok det kommer att bli. Det är ändå en fin tanke, att inte kunna fastna mellan olika lagar. Så omfattande reformer kommer givetvis inte att ske, men visst hoppas jag på en mer enig syn och samverkan bland alla som arbetar med barn, där budgeten inte styr allt.

Vi måste börja se sammanhanget, att varje instans inte kan hänvisa till sin enskilda budget, då detta i slutändan kan få förödande konsekvenser för individen. Jag antar att jag inte är den enda som varit med om att socialtjänsten och skolverksamheten har svårt att enas om vem som skall ta vilket ansvar och vem som tar vilken kostnad för, exempelvis ungdomen med psykosocial problematik som behöver en skolplacering och behandling. Eller den ende som kämpat mot LSS-handläggare om vem som bäst kan se efter ett barns behov.

Ett steg i rätt riktning har gjorts av bland annat Falun kommun som har lagt ett uppdrag att utvärdera hur kommunen bättre ska kunna samverka kring barnfrågor. Frågor de lyfter i sin rapport är exempelvis varför det blir så omfattande när andra aktörer ska in? Samt varför det är de barn som har mest behov av kontinuitet som ofta får träffa flest personer. Utredarna frågar sig om Skottlandsmodellen skulle kunna vara ett svar på den samverkansmodell vi söker. Skottlandsmodellen är en modell där samverkan mellan skolan, socialtjänsten och sjuvården är i fokus. Där barn inte ska behöva skickas runt mellan olika instanser utan alla samlas kring barnet. I sin rapport har de räknat ut vad ett utanförskap kostar i Falun kommun. Utanförskapets kostnad per årskull i Falun är 1 127 000 000 kr. Det är baserat på att det 2017 började 667 sexåringar grundskolan i Falun. Enligt statistiken hamnar 113 av dem utanför samhället senare i livet. Beloppet ovan är alltså kostnaden när de 113 barnen fyllt 65 år (Rapport avseende Skottlandsmodellen- Falun Kommun).

Ofta när jag och mina kollegor sitter och pratar om dessa frågor så kommer jag på mig själv med att tänka, att om vi hade styrt denna kommun hade det sett så myckt bättre ut. Återigen, det är inte vi socialsekreterare som behöver bi upplysta och inte heller våra chefer. Det är inte bara våra chefers stöd vi behöver utan även politikers stöd. Inte bara Cecilia Grefve utan även våra lokalpolitiker. Att de ska inse vikten av det vi gör och inte bara se minusbudgeten bakom arbetet. Vad är det som gör att politiker ständigt står så långt ifrån verksamheten och verkligheten? Måste socialsekreteraren ändra sin taktik. Kanske är det inte BBIC som behovs, ingen diskussion kring risker och skydd för barnet, för det verkar inte hjälpa. Kanske ska anaysen fokusera på kostnader. Vad kostar barnet här och nu, vad kostar barnet om tio år om inte en insats kommer till stånd?

Jag hoppas innerligt att Cecilia Grefves rapport väcker någonting hos makthavare och politiker. Väcker förmågan och viljan att agera. För det är inte vi socionomer som behöver vakna och se att en förändring behöver ske, vi vet det redan!

Ni kan läsa rapporterna här:

http://www.regeringen.se/rapporter/2017/12/barnets-och-ungdomens-reform--forslag-for-en-hallbar-framtid/

https://www.falun.se/sitevision/proxy/kommun--demokrati/diarium-och-arkiv/diarium-skolnamnden/postlista.html/svid12_59bd1b4514a0507134a7aaf6/-1003629062/www/demokrati/Skolwebb.nsf/D671D9DAAABDEB39C12580E9005806BE/$File/IKOHAKFBF2.pdf?OpenElement





  • Comments(0)